Västmanlands läns luftvårdsförbund är en religiöst och politiskt obunden organisation som bildades 1993. Medlemmarna består av länets kommuner (utom Sala), offentliga organisationer och större företag.
Syftet med förbundet är att leda och samordna arbetet för att förbättra luftmiljön i länet och att ge stöd till medlemmarna i arbetet med luftmiljövård. Det innebär bland annat att ta fram information om luftföroreningars förekomster och effekter samt sprida informationen till allmänhet och organisationer. Sedan 2020 har vi ett luftmiljösystem som sträcker sig över Västmanlands län där det centrala arbetet med dessa delar genomförs.
Nedan beskrivs de olika medlemskategoriernas huvudsakliga ansvarsområden från ett luftvårdsperspektiv.
Kommuner
I Sverige har gräns- och målvärdena i EU:s luftkvalitetsdirektiv genomförts i form av miljökvalitetsnormer.
Enligt luftkvalitetsförordningen (2010:477) ska kommunerna känna till sin luftkvalitet och se om miljökvalitetsnormerna följs.
Hur omfattande kontroller som behöver göras, avgörs bland annat av hur höga halterna är i kommunen, hur många invånare kommunen har och om kommunen samverkar med andra kommuner (samverkansområden). Kontrollerna sker i första hand i tätorter på de mest förorenade platserna.
I länet så genomförs mätningar av luftkvaliteten i Västerås och Köping, i första hand partiklar (PM10) och kvävedioxid.
Länsstyrelsen i Västmanlands län
Länsstyrelsen är ansvarig för Miljömålet Frisk luft och Regional Miljöövervakning. Det innebär övervakning av luftkvaliteten främst för att följa upp de regionala miljökvalitetsmålen. Övervakning görs framförallt av lufthalter, nedfall av luftföroreningar och markvattenkemi, främst med fokus på kväve- och svavelföreningar samt marknära ozon.
Om Naturvårdsverket finner att ett åtgärdsprogram för luftmiljö behövs, så rapporteras detta till länsstyrelsen som då får uppgiften att upprätta en sådan plan.
Företag
Verksamhetsutövare ska visa att de arbetar för att minska miljöpåverkan från sin verksamhet och att de har tillräcklig kunskap för att uppfylla miljöbalkens krav. Det regleras i Miljöbalken. En viktig del är egenkontroll som också är ett effektivt hjälpmedel för att uppfylla miljöbalkens krav och beslut från myndigheter. Kravet på egenkontroll innebär att verksamhetsutövare regelbundet ska kontrollera verksamheten och dess påverkan på miljön. Det kan göras genom att planera och organisera ditt miljöarbete och genom beräkningar, undersökningar, andra utredningar eller mätningar.
För verksamheter som är tillstånds- eller anmälningspliktiga är kraven högre. Det innebär bland annat att egenkontrollen ska dokumenteras, krav på riskvärdering, ansvarsfördelning för de delar av verksamheten som påverkar miljön och rutiner för kontroll och underhåll av de delar av verksamheten som kan påverka miljön.